Går du längs Main Street en sommareftermiddag är det lätt att tro att Highlands alltid varit en semesterort. I själva verket är staden yngre än många av träden på Satulah Mountain, och historien börjar med en djärv och lite excentrisk idé.
Före staden
Långt innan några lantmätare kom hit var de här bergen en del av cherokesernas hemland. Deras byar låg i floddalarna nedanför platån, och deras stigar korsade åsarna där vägarna går i dag. Många ortnamn i trakten bär spår av den historien. Under 1830-talet tvingades de flesta cherokesiska familjerna västerut, men en del stannade kvar i bergen, och Eastern Band of Cherokee Indians har i dag sitt säte ett par timmar norr om Highlands.
En linje på en karta
Highlands grundades 1875 av två markexploatörer från Kansas, Samuel Truman Kelsey och Clinton Carter Hutchinson. Enligt den lokala traditionen drog de en linje på kartan från New York till New Orleans och en annan från Chicago till Savannah, och bestämde att platsen där linjerna korsades skulle bli en stor knutpunkt för handel. Om historien är exakt sann eller inte, så kom handeln aldrig. Det de hittade i stället var sval luft, rikligt med regn och en hisnande natur, och det visade sig vara en bättre grund.
En tillflykt från värmen
Under årtiondena efter grundandet lockade Highlands nybyggare från norr och allt fler sommarfamiljer från det heta låglandet i South Carolina och Georgia. Före luftkonditioneringens tid var en sommar på över tusen meters höjd en fråga om både bekvämlighet och hälsa. Familjer byggde sommarhus, pensionat öppnade och staden fick den rytm den fortfarande har: livlig och social från sen vår till höst, lugn och sammansvetsad på vintern.
Naturforskare och vetenskap
Platåns rikliga regn och skiftande höjder ger en ovanlig mångfald av växter, salamandrar och mossor, och det lockade naturforskare tidigt. I slutet av 1920-talet grundade invånare och gästande forskare det som blev Highlands Biological Station, i dag knuten till Western Carolina University. Den botaniska trädgården och naturcentret är öppna för besökare och är en fin introduktion till landskapet.
Vägar, vattenfall och besökare
Länge var Highlands svårt att nå. Vägen upp genom Cullasaja Gorge från Franklin byggdes ut i etapper, och under 1900-talet körde resenärerna berömt nog rakt bakom Bridal Veil Falls på den gamla landsvägen. I dag går huvudvägen förbi, men den gamla slingan finns kvar; läs mer i guiden till vattenfallen.
Cashiers och resten av platån
Cashiers, ett par mil österut, växte fram som en vägkorsning och ett eget sommarsamhälle. Namnets ursprung är omstritt, och ortsborna berättar gärna olika versioner. Tillsammans med Sapphire och Scaly Mountain utgör de två orterna det som folk här helt enkelt kallar platån.
Staden i dag
Highlands är fortfarande litet, med ungefär tusen bofasta invånare och betydligt fler på sommaren. Gallerier, musik, teater och restauranger ger staden ett kulturliv långt större än storleken antyder, och lokala markstiftelser arbetar för att skydda bergen runt omkring. Vill du se staden som den verkligen är, kom under lågsäsongen och prata med folk. Alla har en historia om hur de, eller deras farföräldrar, hamnade här. Min egen började med en sommar för femton år sedan.
- 1875: Highlands grundas av Kelsey och Hutchinson.
- Slutet av 1800-talet: sommarfamiljer och pensionat kommer.
- Slutet av 1920-talet: den biologiska stationen grundas.
- I dag: en året-runt-stad med en stark sommarsäsong.
För en praktisk introduktion till staden som den är nu, se saker att göra i Highlands.
